Willi och Ragna
Efter den tyska ockupationen av Norge 1940 flydde tusentals norrmän till Sverige. Bland flyktingarna fanns även några tyska desertörer.
Sommaren 1941 deserterade den tyske soldaten Willi Jutzi. Tillsammans med sin norska flickvän Ragna Fevik begav han sig till Sverige. Här togs paret emot av landsfiskalen i Järnskog. Efter förhör skickades Jutzi tillbaka till Norge, trots att det inte var svårt att förutsäga vad som skulle hända om han blev gripen. Ragna Fevik erbjöds att stanna i Sverige om hon ville, men hon valde att följa med honom.
(Källa: VA. Landsfiskalen i Järnskogs distrikt, volym F I:2)
Historien om Willi och Ragna tar inte slut med avvisningen tillbaka till det ockuperade Norge. Tvärtom blir den mer dramatisk.
De båda flyktingarna återfördes till Norge på samma plats där de korsat gränsen. Därför blev de inte upptäckta av tyskarna. I stället stannade de kvar i skogarna i gränsområdet. Strax innanför den svenska sidan av gränsen hittade de en tom stuga att bo i och lokalbefolkningen hjälpte dem att få tag i mat.
I oktober greps de av svensk polis och efter konsultation med utrikesdepartementet i Stockholm beslutade man ännu en gång om avvisning. Denna gång fördes de till den svenska gränsstationen i Eda. Därifrån var det några kilometer till gränsposteringen Magnor på den norska sidan, där de tyska vakterna väntade. I Eda lyckades Jutzi slita sig lös från sina övervakare och springa in i skogen. En eller två av de svenska vakterna drog då sina tjänstepistoler och sköt efter honom.
Landsfogdens i Värmlands län hemliga arkiv 1939-1964, volym H E I:3 (Värmlandsarkiv)
Landsfogdens i Värmlands län hemliga arkiv 1939-1964, volym H E I:3 (Värmlandsarkiv)
Nästa sommar hittades Willi Jutzis döda kropp i Vrångsälven på den svenska sidan av gränsen. Eftersom kroppen legat länge i vattnet kunde dödsorsaken inte fastställas. Därför vet man inte om han träffades av svenska kulor eller om han dog av någon annan anledning. De svenska poliserna hävdade själva att de sköt i luften. Jutzi begravdes på kyrkogården i Eda och 1959 restes en minnessten på graven. Ragna Fevik överlämnades efter Jutzis flykt till de tyska gränsvakterna. Efter tre veckors förhör släpptes hon men blev en tid senare häktad igen. Hon dömdes till ett års straffarbete, men av hälsoskäl behövde hon aldrig avtjäna straffet.
Willi Jutzis grav på Eda kyrkogård. Foto: Thomas Kvarnbratt
Landsfogdens i Värmlands län hemliga arkiv 1939-1964, volym H E I:3 (Värmlandsarkiv)
Protokollet består av ytterligare tre sidor som inte visas här.
”Fallet Jutzi” har väckt uppmärksamhet och skapat debatt.
I en serie tidningsartiklar 1958 anklagade författaren D.V. Andersson den svenska polisen för att ha gått tyskarnas ärenden och dödat Willi Jutzi.
Landsfiskalen som fattat beslutet om utlämning anmälde Andersson till Justitiekanslern för ärekränkning. JK genomförde en utredning men fann inte anledning att ingripa.
Vid samma tid granskade riksåklagaren ärendet och kom fram till att det inte kunde bevisas om Jutzi blivit skjuten och i så fall av vem.
D.V. Andersson gav 1961 ut en bok om fallet. Händelserna har även behandlats i en bok av den norske författaren Eivind Heide.
Enligt Heides efterforskningar blev 15 tyska desertörer avvisade från Sverige tillbaka till Norge, där de dömdes till döden. 500 desertörer fick stanna i Sverige.
D.V. Andersson, Jutzi. Ett drama vid gränsen. Arvika: Tänk 1961 (ny upplaga, Myrom 2000)
Eivind Heide, Deserteringer fra den tyske okkupasjonshæren i Norge 1940–1945. Atnbrua: Sollia forlag 1994.
Landsfiskalernas arkiv
Handlingar om flyktingparet Willi och Ragna finns i arkivet från landsfiskalen i Järnskogs distrikt, som förvaras på Värmlandsarkiv i Karlstad.
Ämbetet som landsfiskal fanns på den svenska landsbygden från 1918 till 1964. Landsfiskalen var en kombinerad polischef, åklagare och kronofogde i sitt distrikt. Tjänsten försvann 1965 när polisen omorganiserades och hela landet fick en enhetlig polisorganisation.
I arkivet från landsfiskalen i Järnskogs distrikt finns dokumenten om Willi och Ragna i en serie med titeln ”Angående utländska flyktingar” (F I).
Av stort intresse i landsfiskalernas arkiv är även serierna ”Protokoll över polisförhör” och ”Handlingar till brottmålsdiariet”. Tyvärr har dessa handlingar inte alltid bevarats. På 1960-talet beslutades nämligen att större delen av landsfiskalernas arkivhandlingar kunde gallras, det vill säga förstöras. Detta gallringsbeslut har dock ibland inte genomförts konsekvent.
Om man inte hittar de handlingar man söker hos landsfiskalen kan det löna sig att leta i landsfogdens arkiv. Landsfogden var polischef i länet och landsfiskalens överordnade. I ”fallet Jutzi” finns handlingar både i landsfiskalens och landsfogdens arkiv. I samband med de utredningar om fallet som gjordes på 1950-talet samlades vissa dokument i en hemlig avdelning i landsfogdens arkiv och där har de blivit kvar
(Foto: Simmel Einar W. Pettersson, 1920-talet. Dalarnas museums bildarkiv)
På landsfiskalskontoret i Grangärde i Dalarna visar man upp beslagtagen hembränningsutrustning.
Hemligstämplat
Rapporten om Willi och Ragna är stämplad ”Hemlig”. Vad innebär det?
Enligt tryckfrihetsförordningen är myndigheternas handlingar offentliga och alla har rätt att ta del av dem. Denna rätt kan dock begränsas av bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen och personuppgiftslagen.
Enligt offentlighets- och sekretesslagen får allmänna handlingar sekretessbeläggas av hänsyn till följande skäl:
• Rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation.
• Rikets centrala finans-, penning- eller valutapolitik.
• Myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn.
• Intresset att förebygga eller beivra brott.
• Det allmännas ekonomiska intresse.
• Enskilds personliga och ekonomiska förhållanden.
• Intresset att bevara djur- eller växtart.
För uppgifter angående rikets säkerhet och förhållande till annan stat är sekretessen normalt 40 år. Samma tidsgräns gäller förundersökningar i brottmål. När det gäller skyddet för en enskilds förhållanden är sekretessen 70 år.
Eftersom landsfiskalernas arkiv upphörde 1965 är de flesta handlingar fritt tillgängliga för forskning. Undantaget är om starka skäl talar för att en enskild skulle lida skada av att uppgifter lämnas ut. I princip ska alltid en sekretessprövning göras innan handlingar lämnas ut.
Läs mer
Det har forskats och skrivits mycket om Sveriges politik under andra världskriget, inte minst om mottagandet av flyktingar. Här är några litteraturtips.
I den officiella bilden av Sverige under andra världskriget betraktades eftergifterna mot Tyskland som nödvändiga och försvarbara. Denna uppfattning dominerade länge även inom den historiska forskningen.
1991 skapade Maria-Pia Boëthius en häftig debatt. I sin bok Heder och samvete vände hon på perspektivet och hävdade att den svenska politiken varit moraliskt oförsvarbar. Sedan dess har diskussionens vågor gått höga bland histoikerna. De olika uppfattningarna sammanfattas i boken Sverige och Nazityskland från 2007.
Sverige och Norge under andra världskriget
Stig Ekman & Ole Kristian Grimnes (red.): Broderfolk i ufredstid. Norsk-svenske forbindelser under annen verdenskrig. Oslo: Universitetsforlaget 1991
Björn Fontander: Flykten över Kölen 1940–1945. Stockholm: Rabén & Sjögren 1979
Ole Kristian Grimnes: Ett flyktningesamfunn vokser frem. Nordmenn i Sverige 1940–45. Oslo: Aschehoug 1969
K.G. Hammarlund: På hemliga vägar. Svensk-norsk kurirtrafik 1940–45. Stockholm: Ordfront 1989
Anders Johansson: Den glömda armén. Norge–Sverige 1939–1945. Rimbo: Fischer & Co 2005
Britt-Marie Lundbäck: Problematiska gäster. Norsk militär inmarsch i Värmland april 1940. Stockholm: Krigsarkivet 1991
Ragnar Ulstein: Svensketrafikken 1–3. Oslo: Det norske samlaget 1974–1977
Svensk flyktingpolitik
Lars M. Andersson & Karin Kvist Geverts (red.): En problematisk relation? Flyktingpolitik och judiska flyktingar i Sverige 1920–1950. Uppsala: Swedish Science Press 2008
Mikael Byström: En broder, gäst och parasit. Uppfattningar och föreställningar om utlänningar, flyktingar och flyktingpolitik i svensk offentlig debatt 1942–1947. Stockholm: Acta Universitatis Stockholmiensis 2006
Lars Hallberg: Källor till invandringens historia i statliga myndigheters arkiv. Stockholm: Riksarkivet 2001
Rune Johansson och Hans-Åke Persson (red.): Nordisk flyktingpolitik i världskrigens epok. Lund: Lund University Press 1989
Karin Kvist Geverts: Ett främmande element i nationen. Svensk flyktingpolitik och de judiska flyktingarna 1938−1944. Uppsala: Historiska institutionen 2008
Ola Larsmo: Djävulssonaten. Ur det svenska hatets historia. Stockholm: Bonnier 2007
Hans Lindberg: Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck 1936–1941. Stockholm: Allmänna förlaget 1973
Sveriges förhållande till Tyskland
Lars M. Andersson & Mattias Tydén (red.): Sverige och Nazityskland. Skuldfrågor och moraldebatt. Stockholm: Dialogos 2007
Tobias Berglund & Niclas Sennerteg: Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga. Stockholm: Natur & Kultur 2008
Boëthius, Maria-Pia, Heder och samvete. Sverige och andra världskriget. Stockholm: Norstedts 1991
Stig Ekman m.fl: Forskning om Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och förintelsen – en översikt. Stockholm: Vetenskapsrådet 2001
Stig Ekman (red.): Stormaktstryck och småstatspolitik. Aspekter på svensk politik under andra världskriget. Stockholm: Liber 1986
Thorsell, Staffan: Mein lieber Reichskanzler! Sveriges kontakter med Hitlers rikskansli. Stockholm: Bonnier fakta 2006
